Harrys knä Skriv ut E-post
Harrys knä hade krånglat länge. Ett hårt arbetsliv hade lagt grunden och hundratals mil med hund och bössa i stenig skogsterräng hade inte gjort saken bättre. Nu var värken för svår. Dessutom vek sig knäet bakåt titt som tätt. Harry hade bestämt sig: han skulle söka vård.

Sagt och gjort - fjorton dagar senare ringde Harry till distriktsläkarmottagningen. Det vill säga, det var Harrys fru Kajsa-Stina som ringde, hon hade lättare för att prata i telefon. Efter fyrtiofem minuter i telefonkö kom hon fram. En sjuksköterska tog emot Harrys begäran om vård, framförd av Kajsa-Stina, och frågade vänligt om det var akut. Harry fick tid två veckor senare trots att han enligt vårdgarantin skulle erbjudas besök om ett sådant behövs inom 7 daga, oavsett om det är akut eller inte. Vårdcentralen hade därmed accepterat Harrys vårdbegäran och åtagit sig att ge vård, gjort ett vårdåtagande.

Harry infann sig i god tid, men möttes av beskedet att distriktsläkaren tyvärr var sjuk. Han fick en ny tid, hos en annan läkare, två dagar senare. Receptionisten noterade varför patienten inte fick vård som planerat, en avvikelse, i det patientadministrativa systemet.

Efter ett kort samtal och en snabb undersökning konstaterade distriktsläkaren att Harry både behövde utredas vidare och behandlas. Han ordinerade därför behandling med antiinflammatorisk medicinering och sjukgymnastik, samtidigt som han beställde en röntgenundersökning (som senare bekräftar diagnosen).